2012-12-05 Dagen då snön kom för att stanna





Snökaoset i Gävle 1998


Jag gick ut klockan fem i morse
fråga mig inte varför då jag vet att det är en omänsklig tid att vara utomhus på speciellt den morgonen som vi hade – och mötte ett väder som bokstavligt talat snöade rakt på linserna och ja kanske under ögonlocket, ett horisontellt snöfall utan dess like. Och vid den tidpunkten på dagen finns inte en enda människa ute, och ingen har plogat eller skapat en stig på trottoarerna så man går där och trampar genom decimetertjock snö där varje steg känns som ett evigt tålamodstest. Jag fick snö på ställen där man aldrig borde få snö. Typ inuti örat. 

Sen har jag bara förlitat mig på blåa linjen idag. GOD BLESS den blåa linjen! Den kan man alltid lita på, ingen trängsel, ingen lövhalka eller liknande. Sen har jag sett på nätet hur stormen gick från klass 1-varning till klass 2-varning och frågat mig själv "är det verkligen så illa?". Jag menar, jag är från Gävle (1,5 timmar från Sthlm) där det snöar såhär på vintern ibland och det blir ingen kalabalik då inte. Men visst, Stockholm är en mer komplicerad stad. Men ställa in alla bussar? Jeez.

Gävle hade det numera historiska snökaoset 1998 140 cm snö kom, ett Sverigerekord, och lamslog staden. Jag minns hur man vaknade upp med snö upp över fönstret (bodde i radhus) och en massiv snödriva över dörren så att den inte gick upp. Vi fick helt enkelt klättra ut genom fönstren. Ute var det en märklig känsla av att gå så "högt" upp ovan gatumark. Som nioåring tyckte jag det var den bästa vintern någonsin med en ledig vecka från skolan och allt. Och ja, inte ens bocken klarade sig det året.




Julbocken i Gävle 1998

Publicerad av Cristoffer kl 22:35
Taggar:


0 Kommentarer




Kommentera