Studentbloggen


 
Namn: Christoffer Wiklöw
 
Ålder: 23 år

Kommer ifrån: Gävle

Pluggar: Journalistik

Inspireras av: Innovativa personligheter, metropoler, kulturkrockar, mys på en skybar, första kaffekoppen på morgonen.


Oj, vad tiden går fort! Har haft en hel del småsysslor att avklara, bland annat en deadline innan tryck. Och sen har det varit en hel del drinkar som har druckits. Ja, på Marc O' Polo-eventet förra fredagen där deras 10-dagar korta kollektion visades, fanns det goda drinkar och jeez dagen efter kändes det verkligen...!

Igår började dagen med en champagnefrukost inne på Smarteyes på Ömalm. Mycket goda h'oerderves serverades, jag tror jag kan acceptera en sådan start på dagen! ;) De presenterade deras nya sommarkollektion för sol- och glasögon, och vi fick välja ett par att ta med hem. Jag valde ett par svarta street-bågar som passade mig perfekt. 

På kvällen blev det dags för Sturegallerians tillställning för starten av Food-veckorna. Alltså, hur kan vissa bete sig? Så fort alkoholen serverades så slängde sig folk mot dem. En till och med stoppade en servitör genom att dra i hennes hårsvans! All denna huggsexa för att det var gratis. 



0 Kommentarer  |  Taggar:




På måndag åker jag till Göteborg för att tenta av en japanskakurs (den bakas in i min journalistexamen), och det jag mest ser fram emot är att besöka Starbucks på Centralstationen! Jag är ett totalt Starbucks-freak utan hämningar. När jag gick igenom mitt kontoutdrag från tiden jag bodde i Tokyo ser jag att Starbucks besöktes minst en gång per dag, ibland tre. 

Med en prislapp på tio kronor över medelpriset för en kaffe är det en utgift som blir lätt dyr i det långa loppet. Om du till exempel skulle köpa en stor latte och fika med en vän varje vardag (224 dagar 2012) skulle det bli tillsammans 10 976 kronor :O .

Hm, man får prioritera; en kaffe om dagen, eller en semestervecka/dator per år... 


0 Kommentarer  |  Taggar:




För ett år sedan skulle jag ha varit i Japan. 
Efter skolan hade jag ätit med mina vänner i Korean Town där min skola låg, och sedan cyklat hem till min lägenhet. Fredagskänslan skulle ha börjat kicka in och jag skulle ha varit inne i mitt rum när det hände

Jag tänkte ofta på att om en stark jordbävning skulle slå till när jag är i mitt rum skulle jag riskera att bli instängd där, på nionde våningen. Men som tur är var jag inte i Japan då, tre månader innan hade jag bestämt mig för att lämna mitt kära Japan ett halvår tidigare än bestämt. Hade jag varit kvar till juli 2011 hade jag upplevt hur skolan fick stänga ner ett tag för att det hände, masshysterin inför att bunkra upp nödvändigheter, periodvisa stunder utan el under nätterna, och inte minst ovissheten kring den radioaktiva strålningen. 

Istället befann jag mig i ett soligt och varmt Bangkok. Jag hade promenerat planlöst genom staden, bland annat genom en enorm marknad som var en labyrint snarare, och satte mig ner i en park för att vila när jag ser vad mina vänner i Japan skriver på facebook. Jag fryser till, spänner blicken och tror inte mina ögon. "Har det hänt nu?!". Japan har alltid väntat på Den Stora Jordbävningen, och nu såg det ut det. Mina vänner skrev var de befann sig, medan efterskalven fortsatte. Någon var instängd på sitt rum för att hyllan hade ramlat framför dörren och satt fast, någon var instängd i en tbanevagn, någon hade sprungit ut på vägen i ren fasa. 

Och jag åker direkt till mitt hotellrum och följer nyheterna minut för minut. Det kommer jag sedan göra i flera veckor. Jag ser mina svenska vänner i TV, i svenska tidningar och annat. Mitt Japan hamnar plötsligt i medias rampljus och japanernas tålamod och heder skrivs det om spaltvis. Jag läser varje dag om vänner där som oroas sig över strålningen.

Vad som hände då i Japan var tyvärr bara en förhandsvisning om vad som komma skall:

Strax söder om Tokyo möts tre jordplattor som har byggt upp spänning i flera decennium. En jordbävning med enorm kraft kommer att slå till, skapa lika höga tsunamivågor (om inte mer), och skapa enorm förödelse. Detta vet japanerna, speciellt tokyoiterna, om. De lever med denna rädsla varje dag. Som mitt ex sa "Jag vet om att det kommer att hända en dag, och jag kommer att dö då. Därför vill jag leva livet fullt ut nu, medag jag kan"

Japanerna har gjort vad de kunnat; förbereder alla inför det kommande, bygger starkare skyskrapor, och informerar samhället om tillflyktsområden. Men tyvärr kommer det inte vara nog; husen är byggda alldeles för nära varandra, och alla har gasspisar vilket kommer att starta en brandhärd utan dess like (och vattenrören kommer att brista, vilket gör att gemene man kommer inte kunna släcka elden). 

Jag visste själv om det när jag bodde i Tokyo; undermedvetet tänkte jag alltid hur det skulle gå för mig om det slog till när jag gick in en byggnad. Jordskalv kom och gick, det är vardag i Tokyo. Ibland svaga, ibland lite starkare. Ofta skrattade vi, men ibland övergick det till allvar. Som när jag var hemma med mina rumskamrater i ett nybyggt hus; våningssängarna började dunka i väggarna, dörrarna började vifta hejvilt och man hörde hur hela huset skakade. Då är det inte roligt längre. Eller när vi satt i klassrummet mitt under lektion; vi småskrattade eftersom vi hade bord med hjul som gled runt lite. Men det blev starkare och läraren ropar "öppna fönstren!" och när en japan gör det börjar man ju undra...

Tänk dig leva med en vetskapen om att du kommer utsättas för en mycket stark jordbävning en dag. Det är ofattbart. Det kändes så konstigt att gå runt i Tokyo och tänka på att mycket av det jag såg då kommer att förstöras en dag. Att kraften i en jordbävning är så stark. Det fick jag, pappa, och klassen uppleva en dag när vi gick till en jordbävningssimulator. Man står i ett "vardagsrum" som plötsligt börjar skaka och man får slänga sig under bordet för att skydda sig. 8 på richterskalan känns. Ben som gnids mot golvet, du kan inte stå upp för du kan inte hålla balansen. Du är bara ett objekt som skakas runt. 


Japan idag är ett annat Japan. 

Nippon, ganbatte!



0 Kommentarer  |  Taggar:


Så var man tillbak till Sverige efter att ha besökt Amstedam. På min födelsedagfick jag endast veta att jag skulle upp tidigt för att åka till Arlanda, men inte vart jag skulle flyga förrän jag stod utanför gaten.  Och oj vilken galen resa det var, många roliga minnen därifrån. Dekadans på hög nivå i den staden! Och såklart fanns Starbucks där yey!

Annars gick vi mest runt i staden och åt på mysiga restaurangen, och andra mindre mysiga. Staden har ingen park, och nästintill inga bänkar så mina fötter lider lite idag.  

På hemvägen låg det en burk space cookies på stolen bredvid (inte min), så Amsterdam! hahaha

Lyckades också snagga mitt hår förra veckan, hela 10 centimeter är borta. Känns mycket skönt!

0 Kommentarer  |  Taggar:


Alltså Stockholm, skyskrapor och bostadsbrist! Skönhetsrådet, de som har styrande makt över just skyskrapefrågan i Sthlm, har äntligen börjat lobba för skyskrapor. Nu är det så att Värtahamnen skulle få några snygga skyskrapor alldeles vid vattnet, men nu har de ansvariga som ska bygga bostäderna fegat ur och valt låga hus istället för att de  är "rädda för buller"!. Åh, så fjantigt! Jag tycker det är så omodernt och tråkigt att inte Sthlm har någon skyskrapa värd att nämna FÖRUTOM Victoria Tower i Kista - den är riktigt snygg och borde stå som exempel på lyckad skyskrapa i Sthlm. 

Just nu består Stockholms skyline av -oooh så coolt - kyrkor! Wow, det är verkligen något att imponera på vännerna från New York och Tokyo...

Nej, börja sätt igång med byggandet av skyskrapor lite här och där runtom Sthlm. Vi har vacker miljö så hur snyggt vore det inte med en skybar någonstans? Ja, tack!


0 Kommentarer  |  Taggar:


Stockholm är teh bore. So boring att jag inte vet vad jag ska göra, men så har det alltid varit och jag har vant mig på något sätt. Värst blir det när man kommer tillbaka från utlandet en längre tid. Så mycket som stänger här redan sju. Vädret. Priserna. Utbudet. Jantelagen. Ja, ni vet resten. 

Hm, blir nog ett gladare inlägg när det blir varmt och soligt ute! :)



 

0 Kommentarer  |  Taggar: